There's a place I've always known, somewhere far away from home

Igår kväll så hade jag en sorts avskedsmiddag med de coolaste från jobbet, och Amanda då hehe. Det innebar en kväll med först restaurang och senare kareoke. Inför den där middagen var jag typ nervös, det var första gången som jag skulle vara "värd". Visste som inte ifall det skulle innebära några andra förpliktelser än annars, förutom att betala för hela kalaset, eller att det skulle bli dålig stämning eller ja, vad som helst. Men det var helt onödig oro, det var hur trevligt som helst. Hade bjudit Eric, Derek, Emma, Jessica och Hong Hong. Emma och Jessica överraskade genom att ge mig presenter, jag blev helt paff. Fick en prydnadshäst av glas av Jessica och ett halsband med en gitarr av Emma haha. Väldigt lustiga presenter, men jag blev sjukt glad.

Nu om ca 40 minuter ska jag och Amanda lämna lägenheten och dra in till tågstationen och därifrån vidare till Beijing. Imorn blir det att kolla in Förbjudna staden, Himmelska fridens torg och kanske Svalboet. På söndag väntar en dagsutflykt till muren, jag är barnsligt taggad för det. Är tillbaka i Suzhou på måndagkväll/tisdag någon gång, ha det så bra tills dess.











Så ikväll när du har din fredagskväll så sover jag på ett tåg på väg norrut. Om exakt en vecka sitter jag på ett flygplan någonstans över Ryssland på väg hem till Sverige. Hej och hå, nu går det undan.


Days have seemed long but the years go slowly by

Det är lustigt hur tiden går. När man ser fram emot något som ligger flera veckor, eller till och med månader, i framtiden känns det som att det aldrig kommer att hända. Men på något sätt rullar dagarna förbi, och sen helt plötsligt står man där på den där dagen som så länge legat "i framtiden". Man frågar sig ofta vars tiden tog vägen egentligen, för 2 månader kan ju omöjligt redan ha passerat. Nu sitter jag helt plötsligt här med Amanda brevid mig i soffan och tittar på Scrubs. Nyårsfirandet i Hangzhou kom och gick, födelsedagen likaså, Amanda anlände till Kina, vi spelade på Bookworm (det gick för övrigt strålande), imorn far vi till Beijing och nästa fredag så far jag hem till Sverige igen.
Nu sitter jag här och frågar mig själv, vars tog tiden vägen egentligen?

Och jag har insett att jag är så sjukt dålig på att ta itu med saker jag egentligen borde tänka igenom. Jag går som bara runt i ett vakuum med känslan av att något är fel, utan att kunna sätta fingret på vad det är.
Jag är nog bara nervös inför att flytta hem igen.

Oh no, don't lose your trust

Något coolt hände just. En kille som jag följt på Flickr i typ 5 månader nu, som jag även har sett som någon sorts förebild, mejlade mig idag och sa att han gillar min stil att fotografera och att det liknar den stil som han själv strävar efter. Att bli "erkänd" av någon man ser upp till är alltid lika häftigt. Han beskrev min stil i en mening, "Most of your stuff is very much "Here's my life, take it or leave it."". Tycker det var så roligt, för det jag alltid har strävat efter är att avbilda verkligheten och människorna i den som jag ser det. Kändes som en bonus bara att han uppfattat det på ett liknande sätt.

Annat coolt var igår kväll då jag och Amanda spelade Hey There Delilah och See You Soon. Så roligt att spela med någon som faktiskt kan sjunga, spelar ju annars bara med mig och jag kan inte det där med sång riktigt. Så imorn på Bookworm blir det ett litet framträdande. Amanda har med sig en liten videokamera också, så vi ska typ be någon person inne på cafét spela in det hela, det kommer nog bli hur bra som helst.

And it's so hard to see you clearly

En massa konstiga bilder











Do the P.O.S.E.





Alla borde ha en liten Amanda i sitt hushåll. En av de första sakerna hon sa när hon kom hit var "jag kan diska". Jag blev överlycklig.

Igår roamade vi runt vid sjön, hyrde en tandemcykel och tjoade runt. Tog en taxi till Guan Qian Street och inspekterade lite av Suzhous shoppingliv, åt asgoda nudlar och några jordgubbar som en tant sålde på gatan. Och ja, allt annat som händer däremellan; folket som tittar, taxichaufförerna som hittar de konstigaste vägarna genom trafiken, gatumaten som luktar sjukt konstigt, conversekopiorna för 60 kr.
Idag vet jag inte riktigt vad det blir, lite mer vandra runt antar jag. Ska nog ta henne till Auchan. Kanske. Frukost nu i alla fall, seees

Caution slip!

Sjukt cool dag. Jag och Samuel skejtade i inget mindre än världens största skatepark. Hängde med en 10-åring från USA som var sjukligt bra och en 17-ish-åring från England. Att ta sig dit krävde drygt 40 minuter tunnelbaneåkning med två byten och en taxiresa, men det var absolut värt det. Tog samma långa väg tillbaka senare och mötte Amdy på Hongqiao flygplatsen. Även det sjukt coolt. Känns så lustigt att träffa på folk från Sverige i Kina, det blir som så verkligt då.
Efter det sa jag hejdå till Samuel på ett tag, jag ska ju snart hem till Sverige och det kommer dröja ett bra tag innan jag ser han igen. Kändes allt bra sorgligt att skiljas där utanför Shanghais tågstation, men vi var starka män och dolde smärtan bra tycker jag. Samuel bröt den känslan av styrka senare då han skickade ett sms med texten "Singing Love Hurts on the lonely streets of Shanghai...". Tröstar mig med att den senaste veckan med allt resande har varit bland det absolut roligaste jag gjort de senaste 6 månaderna (och det är inte över än!).


I hold my tounge as she told me "Son, fear is the heart of love", so I never went back

Fyrverkeriet igår var det mest absurda fyrverkeri jag någonsin varit med om. Jag, Samuel och Su satt i lägenheten och tittade på Ally McBeal, men det blev allt svårare att höra tvn på grund av raketerna och smatterbanden utanför. Hela lägenhete lystes upp i grönt och blått då rakterna brände av. Till slut kom det som över en gräns och det var som att hela Suzhou exploderade. Vi sprang upp på taket, och det var så sjukt häftigt. Vi hade nästan 360 graders synlighet därifrån, och var vi än såg så såg vi fyrverkerier. Det var som att dom missat nyårsafton i lördags och tog det nu istället.
En av de häftiga grejerna med att stå på taket på 24e våningen och titta på fyrverkeri var att man tittade ner på eller var i jämnhöjd med de flesta. Men fy vad jag är less på det nu, dom slutar ju aldrig skjuta. Vaknade klockan 8 i morse av att någon hade en låda här ute som sköt iväg vad som bäst kan jämföras med pansarskott non stop i tre minuter. Och smatterbanden.....tjocka och långa som brandslangar och låter som maskingevär.

Jag och Samuel ska just plocka ihop grejerna och dra in till Shanghai. Jag är på sjukt konstigt humör efter att ha drömt på riktigt psykiskt plågsamma drömmar ända sedan bombarderingen vid 8-tiden. Ska bara skaka av mig det så blir nog den här dagen kanon.
1 dag tills Amanda kommer nu, ses imorn i Shanghai!

There's a house in New Orleans, it's called the Rising Sun


Frukost med nudelsoppa och dumplings
Enligt mig är Steven så fruktansvärt lik Oscar Roslund att det bara är roande


Su och Steven/Oscar


Randommunk


Vid West Lake i Hangzhou


Jag har alldeles för många bilder, och jag orkar/har inte tid att ta itu med dom nu. Kommer att rulla in allteftersom antar jag.

I've got soul but I'm not a soldier

Det är lite lustigt hur välbekant det känns att ha Samuel i lägenheten igen. Han bodde i och för sig här i bara en månad, men det var ju snart fyra månader sedan det var.
Vi är i alla fall tillbaka i Suzhou nu, och med oss från Hangzhou har vi en tjej som heter Su. Hon är lite lustig, ungefär som huvudpersonen i School Rumble, om du läst den serien. Man vet som aldrig när hon ska gå in i något, tappa något eller bli överkörd av en buss, så man får som hålla koll. Det är matlagningsdags nu, och hon är i full gång med det. The Killers spelar. Jag och Samuel springer runt och fixar med saker runt omkring själva matlagningen, men strax är det min tur att stiga fram och ta över. Nyårs i Hangzhou var fantastiskt roligt, träffade mycket roligt folk på hostelet och såg några helt otroliga saker. Ska berätta mer om det senare. Våra planer är lite omkastade, vi var i Hangzhou en dag extra och for till Suzhou efter det, och på torsdag åker vi in till Shanghai och stannar där en natt och möter upp med Amanda efter det.

Känns lite sorgligt att det här är slutspurten på kinavistelsen, men jag lovar och svär att jag försöker göra det bästa möjliga av det.
Nej, nu ska jag ta och laga mat, This river is wild startade just, det här ska bli en rolig kväll.

Åh förreste, och tack så oerhört mycket för alla gratulationer jag fick när jag fyllde år, mejlen, smsen och hälsningarna på Facebook! Får ju mejl om vad som händer i min logg, och det var riktigt riktigt roligt att läsa allt det där.


Stand here until I fill all your hearts desires

Vad arg jag blev helt plöstligt, försöker ladda upp några bilder, men internet vill sig verkligen inte. Internet har haft en allmänt dålig dag, ungefär alla svenska hemsidor jag försöker komma in på går skitsakta och har sig. Aja, inget viktigt i alla fall, tänkte bara visa fotoalbumet jag gjorde ikväll. Satt och tejpade in en massa bilder i ett anteckningsblock som jag ska ge till NLS innan jag flyttar hem.

Igår gjorde jag något sjukt oväntat. Fast väntat, hade ju förberett mig på det. Men ändå. Jag drog till Bookworm och sjöng/spelade Sam's Town av The Killers. Onsdag innebär Open Mic Night och alla som vill får framföra något. Jag kan ju inte sjunga. Men jag har velat spela på en bar/ett café typ ända sedan jag började spela gitarr. Och jag ville utmana mig själv att göra något såntdär som jag egentligen inte vågar göra.
Det gick ungefär som väntat. Var så nervös att hjärtat slog så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur bröstkorgen, ofrivillig rodnad som lyste upp hela lokalen och jag tappade totalt bort mig i andra versen. Var så många grejer som jag inte tänkt på innan. Som avstånd till micen, att jag inte hörde gitarren riktigt, att jag inte kunde titta ner på gitarren och se vad jag spelade för då försvann munnen från micen, och sånna grejer. Är ju ingen musikare. Men det var kul, konstigt nog. Känslan efteråt, att jag gjort något som jag egentligen inte vågar. Plus att folket ändå var ganska positiva var roligt (kan ha varit för att jag redan från början hade ett litet försnack om att jag var riktigt nervös och försökte komma in i bättre stämning osv, dom skrattade i alla fall).
Ryktet går att jag och Amdy ska dit på onsdag om två veckor och spela någon Coldplaylåt, hoppas verkligen det blir av.

Men nu är första nedräkningen klar i alla fall. Kinesiska nyårshelgen är här och vi är lediga från jobbet imorn. Klockan 2 går bussen till Hangzhou, så då ska jag ut i trafiken och kämpa bland alla de andra miljontals människorna som reser någonstans. Läste i China Daily i måndags, att redan på lördag förra helgen så hade 5 miljoner kineser påbörjat resa till sin hemstad, en hel vecka innan själva högtiden. Kul liv imorn då, dan före dan före dopparedan.
Så planen är; imorn drar jag och Samuel till Hangzhou, söndag - Shanghai, tisdag - tillbaka till Suzhou. På fredag far jag till Shanghai igen och möter upp en antagligen ganska trött Amanda på flygplatsen

Yeah nu funkar bilderna, här är mitt album





See you soon

The way you look before you leap



Utsikt från hotellet på morgonen

Ska man bo på hotell är det väl bara smart att göra det bästa av det


Lobbyn


Utanför hissen


På rummet (observera gitarrfodralet som jag snubblade över då jag skulle upp på toa mitt i natten)


Slut toapapper? Inga problem, bara att ringa på room service


Natt på hotellet

Haha japp, sov på 5 stjärnigt hotell i natt. Lustig händelse.
Eller, inte jättelustigt; jag kom hem efter jobbet och allt var frid och fröjd, satt på mitt rum och spelade gitarr ca 40 minuter och tänkte sedan sätta igång med att göra middag. Kom ut från mitt rum och känner att det luktar rök? Alltså, riktig rök från eld. Och det är dessutom disigt i luften i lägenhetn. Inte så att det är stora rökmoln, men absolut synlig rök.
Blir ju nervös, kollar runt i hela lägenheten ifall det är något som ligger och ryker någonstans, men vars skulle det göra det? När jag kom hem för 40 minuter sedan var allt frid och fröjd och har bara spelat gitarr sedan dess, ingenting elektriskt är påslaget. Kollar alla rummen, och det är bara i vardagsrummet/köket det finns rök. Ringer Patrik, och han blir ännu oroligare än mig och beordrar mig att ta in på hotell över natten ifall det brinner i lägenheten ovanför eller något. Så, jag tog gitarren, kameran och datorn (de grejerna som verkligen inte får förstöras ifall huset nu skulle gå upp i rök under natten) och vandrar de ca 300 meterna till hotellet.

Kändes ju sjukt löjligt, bo på hotell tre stenkast hemifrån. När jag gick för att äta middag gick jag till och med förbi lägenheten. Menja, det säkra före det osäkra. Var förbi där nu på morgonen i alla fall, och ingen röklukt och huset står kvar. Knasigt.
Lägger upp några bilder från hotellet i afton, har fortfarande bilderna på kameran.

Eating Animals

Jag har aldrig blivit så fänglsad av en faktatext som av boken jag håller på att läsa just nu, Eating Animals av Jonathan Safran Foer. Fängslad, fascinerad, äcklad, ledsen och..och..ja, massor av andra adjektiv i samma stil.
Den handlar såklart om att äta djur, hur vi får maten på vår tallrik, vilka pengar och vilka makter som ligger bakom, hur djuren behandlas på fabriksfarmarna och hur vi påverkas av att äta det köttet. Kalla mig stenhjärtad, men jag har aldrig påverkats särskilt av tankarna om hur djuren lever. För mig är kött mat, det är naturligt att äta kött, människan har gjort det i alla tider. Och dom där djuren som lever på de där fabrikerna, dom har ju liksom inget annat att jämföra med.
Är vad jag har tänkt.
Och är hur jag fortfarande tänker i viss mån.

Men det som verkligen får mig att vilja förändra min diet är när jag läser om miljö- och hälsopåverkningarna. Du har ju säkert hört om genmanupilation. I stort sett allt kött vi äter idag har blivit genetiskt modifierat på något sätt, det vet vi om vare sig vi erkänner det för oss själva eller inte. I flera generationer nu så har djuren avlats fram för att få fram nya raser av grisar, kycklingar, kor etc som växer sig större än tidigare, på kortare tid. För att det ska bli lönsammare, såklart. De ska även gärna äta så lite som möjligt för att att spara på matkostnader, men samtidigt växa snabbt. Man får den ekvationen att lyckas genom att föda upp djuren på kosttillskott och tillväxthormoner. Lägg till en hiskelig mängd med antibiotika i maten, för att förebygga sjukdomar som uppkommer då djuren lever så tätt inpå varandra som dom gör.
Alla kemikalierna som djuren proppar i sig försvinner inte bara heller sen. När djuren skiter ut eländet följer det med. Det är svårt att förstå hur giftiga gaserna från den här skiten är. Ifall man skulle stänga av elen i ett normalt rum där grisarna bor (all ventilation osv stängs av) så skulle man dö av gaserna inom några minuter. Det finns inga lagar som bestämmer hur den här skiten, bokstavligt talat, ska tas om hand om, så dom stora företagen brukar gräva ut stora "bassänger" i marken och fylla med bajs. Det har inträffat att människor fallit ner i bajset och dött, på riktigt dött.
Och dom där bassängerna är långtifrån säkra för miljön också. Ämnena sprids ut i marken och i luften och förorenar hela områdena runt fabriksfarmarna. I dom områdena är det en markant skillnad i vardagssjukdomar, som huvudvärk, diarré, näsblod och rethosta. Barnen i området löper dessutom dubbelt så stor risk att få astma.

Antibiotikan som djuren äter som en del av sin vardagliga kost börjar också göra sig märkbar. Många moderna undersökningar pekar allt klarare mot att det har ett direkt sammanband med att allt fler antibiotikaresistanta virus dyker upp.

Allt det här är i och för sig i USA. I Sverige och i Europa är det bättre, vi har bättre kontroller och bättre föreskifter om vad man får och vad man inte får göra. Men jag undrar exakt hur mycket bättre.
Det här är maten vi äter varje dag. Jag blir som sagt
lite äcklad.


Jonatan_p13 och kylbagen.jpg



Fråga helst inte. Fick den i ett mail av mamma häromveckan.
Och förresten, vars börjar fräknarna ta vägen?!

Lämnade in ett 30-tal bilder för utskrift igår, tänkte göra något album eller något liknande och ge till Nordic Light. Har dom stått ut med att jag springer runt med kameran riktad i ansiktet på dom så pass mycket som jag gjort (men även så mycket mindre än vad jag hade velat) så borde dom i alla fall få se något resultat av det.




Hello, Lukas! I'm pleased to meet you, now how do you do?

Bilder från fredagkväll.
Hade en väldigt lugn och skön fredag. Nästan direkt efter att jag kom hem från jobbet gick jag på promenad, gick förbi Subway och köpte en macka, tog med den till Starbucks nere vid sjön. Efter det tittade jag på ljusshowen. Kom hem, redigerade bilder och lyssnade på skön musik (Natalie Imbruglia - Lukas!!!) och la mig aptidigt och sov som tre stockar och nu är det lördag och jag är pigg och glad. Idag ska jag träffa Jing Jing, och sedan på middag och karoke med Eric och hans kompis från Taiwan. Det är mindre än en vecka kvar tills jag och Samuel far ut och reser, det är mindre än två veckor kvar tills Amanda kommer hit och det är mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem. Bra dag. Bra månad.














GOD DAG

Att läsa den engelska versionen av China Daily är ganska lustigt. Eftersom det inte är press- eller uttryckandefrihet i landet och dom har en regim som gärna säger åt folket hur dom ska tycka och tänka snubblar man ibland över artiklar som känns lite som propaganda. Det är inte så att dom börjar med



"ANOTHER GLORIOUZ DAY IN PEOPLES REPUBLIC OF CHINA!!!!1"

Inte riktigt så. Men ibland så hittar man artiklar där man väldigt lätt kan hitta dolda budskap om man läser mellan raderna. Oftast budskap om etik och moral, att det är bra med få barn, att Kina är ett väldigt stort och bra land, att Kina gör många bra saker för att stärka relationer med andra länder, att andra länder inte alltid inser hur otroligt bra Kina egentligen är osv.

Idag var det en artikel om så kallade "naked marriages", där man inte skaffade en dyr ring, bil och lägenhet i sammanband med att man gifter sig, som är den kinesiska bröllopsdrömmen. Intill den artikeln hade dom en faktaruta med andra sorters äktenskap. Slutade ofta med några ord som fördömde den sortens äktenskap. T ex

Flash Marriage - Äktenskap mellan två personer som tror på kärlek vid första ögonkastet och inte tar sig tiden att lära känna varandra bättre innan de gifter sig. "Slutar ofta med skiljsmässa då de efter ett tag inser att de inte har mycket gemensamt".
"When a "Phoenix man" meets a "peacock woman"" Marriage - Phoenix man är då en man som kommer från landet, har vuxit upp med många syskon och arbetar hårt. Har flyttat in till staden och fått det bättre ställt och där träffat en kvinna som är uppvuxen i staden. "Den här sortens äktenskap stöter ofta på problem då parterna inte kommer så bra överrens med sina respektiva familjer och då deras värderingar och traditioner krockar".

För mig som växt upp med svenska ideal blir ju nästan arg över den senare, dom uppmanar ju nästan till att skilja på klass och ursprung och att man ska hålla sig till sina egna liksom. "Lika bra det, ni kommer ändå bara skilja er senare". Ungefär.
Men, man måste komma ihåg att det är ett annat land och att dom tänker annorlunda.

Nu är klockan 11.25 och det är dags för ännu en lunch i GLORIOUZ CHINA, ses

I've got this energy beneath my feet

Hoppsan.
Fick ett mail från Nordic Light skellefteå nu, hemresa bokad och klar. Beräknad att vara hemma på falmark ca 19.00 fredag den 5 mars.
Plötsligt känns februari oerhört mycket kortare. Eller, klart det känns roligt att fara hem, är så sjukt sugen på alla monotona hemmakvällar och allt som hör till, men det kommer suuga att ge upp vissa delar av det här livet. Maten, friheten, lägenheten, folket på fabriken. Möjligheten att kunna äta middag på restaurang för under 20 kr i en restaurang som ligger på två minuters gångavstånd från lägenheten. Möjligheten att ta en 15 kroners taxiresa till tågstationen och ta tåget till Shanghai för 26 kronor till. Även om jag inte gillar Shanghai, men jag KAN göra det.

Men nej, jag vill hem. Det känns som att det är dags. Har bott ensam alldeles tillräckligt länge.

Tonight maybe we're gonna run, dreaming of the Osaka sun









Kan ju påstå att jag varit med om sämre grejer än att se dom dära Coldplay live

Spend your whole life living in the past

Fast jag gör tvärtom. Jag lever i framtiden just nu. Ser bara fram emot en massa saker.
Och det behövs. På jobbet händer det inte mycket. Hemma är jag förkyld och mest bara trött hela tiden. Det är som mest tråkigt.
Då är det bra att jag kan se fram emot
1) Jag och Samuel har till slut bokat våra resor, fredag nästa vecka börjar ledigheten för kinesiska nyåret och vi börjar vår veckolånga resa i Hangzhou
2) Efter mitt och Samuels äventyr kommer Amanda hit till Suzhou och det kommer bara bli så awesome
3) Jag flyttar hem. Även om det kommer suga något fruktansvärt att sluta träffa folket här och ha friheten jag har här så kommer det bli så otroligt skönt att komma hem och kunna träffa folk igen
4) Sommaren 2010. Kommer inte bli något annat än bäst har jag bestämt

Men den här kvällen överraskade i alla fall. Skulle fara hem från jobbet, började packa ihop datorn och så. Då klipper Eric till med "but where are you going? We're going to dinner!"...........va? Jag är förkyld, har varit trött hela dagen och haft ont i huvudet, jag är inte taggad.
Men det blev kanonroligt. Riktigt god mat, Eric söp ner en kille från grannfabriken (övertygade han om att skåla med alla vid vårat bord, och vips så hade han dragit i sig en halv vinflaska), några sjöng kareoke och sånt. Fint.

Och på tal om mat, här är vad jag åt till lunch förra veckan


måndag


onsdag - yoghurt dag! (glömde tisdag hehe)


torsdag

fortfarande torsdag. jämför Erics väldigt profissionellt uppättna fisk med...


...min, som ser ut som någon katten släpat in


fredag, och sista matdagen den veckan. Ovanligt mycket friterat den veckan.

Allt jag har att säga just nu. Klar slut varulvstjut.

Inspiration

Ingen bild i det här inlägget är tagen av mig, det här är enbart bilder av personer som ger mig mindervärdeskomplex och förhoppningsvis gör att jag fortsätter utvecklas. Alla namn nämnda nedan är fotografernas användarnamn på Flickr, vill du se mer av någon fotograf så är det bara att söka på namnet.


av zachary.edward.


av Juho Jääskeleinen


av maria. [photography]


av Amanda Sveed


av Huey Star


av Tachikomatik


av sigenrauhala


av ishootbands


av Soleil Today


av __*Val*__


av Spencer Finnley


av edwardolive


av joannablu


av johanna wallin


av Ludvig Stolterman


av Davíð Sigfriðsson


But we still feel what we don't know

I don't really mind that it's starting to get to me.

Det fina med att ta lösryckta textrader är att man kan tolka på vilket sätt man än vill, på vilket sätt man än finner passande för stunden. Inget sammanhang, förutom de förutfattade meningar och tankar man redan sitter på.




RSS 2.0