I hold my tounge as she told me "Son, fear is the heart of love", so I never went back

Fyrverkeriet igår var det mest absurda fyrverkeri jag någonsin varit med om. Jag, Samuel och Su satt i lägenheten och tittade på Ally McBeal, men det blev allt svårare att höra tvn på grund av raketerna och smatterbanden utanför. Hela lägenhete lystes upp i grönt och blått då rakterna brände av. Till slut kom det som över en gräns och det var som att hela Suzhou exploderade. Vi sprang upp på taket, och det var så sjukt häftigt. Vi hade nästan 360 graders synlighet därifrån, och var vi än såg så såg vi fyrverkerier. Det var som att dom missat nyårsafton i lördags och tog det nu istället.
En av de häftiga grejerna med att stå på taket på 24e våningen och titta på fyrverkeri var att man tittade ner på eller var i jämnhöjd med de flesta. Men fy vad jag är less på det nu, dom slutar ju aldrig skjuta. Vaknade klockan 8 i morse av att någon hade en låda här ute som sköt iväg vad som bäst kan jämföras med pansarskott non stop i tre minuter. Och smatterbanden.....tjocka och långa som brandslangar och låter som maskingevär.

Jag och Samuel ska just plocka ihop grejerna och dra in till Shanghai. Jag är på sjukt konstigt humör efter att ha drömt på riktigt psykiskt plågsamma drömmar ända sedan bombarderingen vid 8-tiden. Ska bara skaka av mig det så blir nog den här dagen kanon.
1 dag tills Amanda kommer nu, ses imorn i Shanghai!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0