Min rumskamrat



Fick den av Linnéa på avskedsfesten vi hade på Degerbygården, nu står den på sängkanten och vakar över mig då jag sover. Jag känner mig trygg.


If heaven and hell decide that they both are satisfied

Jag följer Seth Cohen i fotspåren och har just börjat sätta mig in lite mer i Death Cab For Cutie. Albumet Plans är en riktig höjdare, What Sarah Said, I Will Follow You Into The Dark, Brothers On A Hotel Bus osv, det är riktigt riktigt bra grejer det här.

Ikväll var jag ute med Derek och fick massage. Dom tog hand om nacken, fötterna och avslutningsvis vaderna. Stundtals var det kanske det mest plågsamma jag varit med om, men som alltid med massage så kändes det så grymt bra efteråt. Själva massagestället var ju också en liten upplevelse i sig. Vi fick ett litet rum med tv, två fotöljer med tillhörande fotball brevid varandra och ett litet bord mellan fotöljerna där de ställde lite tilltugg och kalasgott té. Sen satt vi där och pratade, såg på tv och ojjade oss samtidigt som vi fick massage. Medan de masserade nacken fick vi varsitt fotbad som jag först var lite tveksam till; vattnet var mörkt och grumligt och jag har hört om kinesiska fotbad dom har massa fisk i för att de ska äta upp död hud... men inget sånt, bara varmt härligt vatten med någon ört i för att friska upp eller vad tusan det kan vara bra för.
Derek har varit riktigt sjyst mot mig så här långt, missar aldrig en chans att bjuda mig på något kinagodis han råkar ha på sig(oftast mooncake, kex eller torkade räkor), och han har lovat att han ska ta mig på någon bra restaurang någon gång snart. Och som med alla andra med engelska namn här så är det bara ett smeknamn, hans riktiga namn är Wang Xiao Fung.

Något annat som faktiskt känns kul är nationaldagen som kommer någon gång nästa vecka. Skulle gissa att om det gick så skulle hela Kina målas rött nu, men det vore alldeles för dyrt, så istället hänger dom upp flaggor lite varstans, ställer ut stora blomsterarrangemang, visar skitmycket program på tv om varför Kina är så bra och jagvet inte, det är som bara en stämning. Det dekoreras överallt, alla affärer har specialerbjudanden för att fira 60-årsdagen av Folkrepubliken Kina. Det är fruktansvärt lyckat av regeringen, hur dom har planerat allt det här firandet (skulle gissa att dom har en del med den här hypade nationalismen att göra), jag menar, JAG känner mig nästan stolt över "mitt land". När dom visar på tv allt som förbättrats i Kina de senaste 60 åren, hur mycket de tagit in på den internationella marknaden och hur pass bättre befolkningen har det. Visst, landet är fortfarande ruskigt orättvist och på många sätt inhumant, men bara av att se hur mycket det faktiskt har förbättrats...ja, jag blir sugen på nationaldagen i alla fall.
För att komma i känsla för den första högtiden, Mid-Autumn Festival, ska jag nu äta lite Mooncake och sen gå och lägga mig, klart slut.

En annan del av Suzhou



Gick en fotopromenad nere vid centrum. Det är som en helt annan stad. Kunde inte hålla mig från att redigera i alla fall en, och nu har jag varit uppe alldeles för länge med tanke på att jag ska jobba imorn.


I shate bricks

Jag dödade just djävulen. Om inte inte var djävulen så åtminstonde storfarfar flugor till alla som någonsin levt i den här lägenheten. Han bara satt där på väggen, 5 cm lång inget skämt. Den hade typ horn och taggar på ryggen och ben och ögon och blääää fyyyyyy  jag blev livrädd. Jag tänkte att dödar inte jag den här kommer den äta upp mig eller hela lägenhetn. Jag gick runt och letade något att döda den med, som i panik, jag tänkte bara att det skulle vara stort och hårt. Tänkte först på stekpannan, sen på en lampa (?!) men lugnade ner mig, gick förbi monstret, in i sovrummet och hämtade lådan som mina högtalare bodde i då jag köpte dom. Gick ut mot köket. Smög upp bakom den. Tog lådan och drämde den i väggen så att det inte fanns en chans i världen att den skulle överleva. Den lämnade gult klet efter sig på väggen, GULT KLET! FYYYYY vad äcklig den var, jag vågade nästan inte röra den ens då den var död. Den såg ut som en blandning av en dinosaurie och en gräshoppa, det är nog den bästa beskrivningen.
Nu ska jag dricka ett glas vatten, lugna ner mig, och sen försöka somna. Min puls är fortfarande lite högre än normalt. Usch.

En arbetsdag, del 2

Nordic Light


Klockan är 8 på morgonen och arbetet på Nordic Light ska just starta, även om det kanske inte ser ut som så på bilden. Till vänster är där jag vanligtvis håller till, det är där alla eldosor till lamporna monteras, plastpåsar märks med klistermärken och andra roliga saker händer. Rakt fram är egentliga ingången till den här delen av fabriken, går man ut där kommer man till kontoren som cheferna, administrationen och ingenjörerna sitter i. En trappe ner där är entrén där Emma sitter i receptionen. Till höger packeteras klara beställningar. Tror jag, det görs så mycket olika grejer i det här företaget att jag inte riktigt har koll på allt. Det här är i alla fall en av tre eller fyra lokaler, på de andra ställena målas grejer, lådor packeteras och plastas in och andra saker byggs och allt. Har bara fått en kort rundtur där än så länge så jag är inte 100% insatt.


Zhou Xiao Yong och Gao Cui Cui, personerna som gör sitt bästa för att lysa upp mina dagar. Främst Cui Cui, hon är som en liten solstråle som springer runt och jobbar med än det ena än det andra. Hon och Xiao Yong är som arbetsledare i den här lokalen, så dom går som runt och kollar till alla hela tiden och jobbar samtidigt lite med allt också. Kvinnan till höger jobbar inne på kontoret och det är helt random att hon ens är med på den här bilden, första och enda gången jag har sett henne inne i fabriken. Cui Cui är också den person som tar sig mest tid med mig och min kinesiska, skulle gissa att ca 60% av allt jag snappat upp av kinesiskan har varit genom henne, så hon får väldigt många extrapoäng i kanten.


Exempel på sånt jag gör. Skruva in skruvar eller klistra på klisterlappar. Jobbet är mellan 8 och 5, klockan 10 och klockan 3 har vi 10 minuters rast och halv 12 är det lunch till kvart i 1. Så det är mycket sitta still och bara jobba.



Min anteckningsbok, där det mesta av kinesiskan dom försöker lära mig skrivs ner. Också skitbra på det sättet att ifall man inte kan gestikulera fram vad man vill så går det ofta att rita det så fattar dom.


Matsalen. Oerhört tråkigt rum måste jag säga.
Det är typ som en skolmatsal där man får en bricka med mat. Maten är inte världens bästa, men den funkar. Det är alltid minst 2 olika sorters grönsaksmixar, lite kött eller fisk, en frukt och ris. Otroligt lite energi i maten, man får ganska mycket kött och fisk, men köttet består till 50% av ben och fisken är otroligt mager, och oftast inte så jättegod enligt mig. Häromdagen fick vi någon röra med kyckling, morötter och grön peppar, stekt i jag vet inte vilka kryddor. Det var det absolut starkaste jag ätit i hela mitt liv, det kändes som att munnen skulle brinna upp och jag hinkade i mig 2 koppar vatten och satt och bara led i ca 2 minuter innan det till slut började ge med sig. Åh justja, vatten. Dom dricker typ inte så mycket vatten, vanligtvis får dom någon sopp/buljongliknande till maten. Typ vatten med tomat och någon krydda i eller någon grönsak. Jag brukar bara be om en tom kopp och gå och ta vatten istället. Mattanten har dock lärt sig det där och ställer fram en tom kopp så fort jag kommer nu.


Efter maten spelas det kort eller basket.


Eller så sover man litegrann.


Runt kvart i 5 brukar vi börja plocka ihop, och sen går jag ner och sätter mig med Emma i receptionen och väntar på dom andra som jag sammåker med. Brukar även hänga här ibland på lunchrasterna, Emma är en av de få på Nordic Light som pratar bra engelska så det är ganska skönt att umgås med någon som man kan kommunicera med som en vettig människa. På senaste tiden har jag även börjat lära henne lite svenska, det är ganska kul. Inser även hur svårt svenska språket är egentligen, som att G ibland uttalas ge och ibland j. Dessutom kan inte kineser säga R. Det funkar inte, dom kan inte göra den där rullande tonen. Ganska kul faktiskt.


På väg hem, börjar se utkanten av stan från motorvägen. Fortsättning följer i nästa och sista avsnittet i den här sagan som börjar bli min vardag, Komma Hem kommer jag nog kalla det.


21



Papa's got himeself a new pair of shoes! Fick dom för 200 yuan, strax under 200 kr, och tyckte att jag gjorde världens klipp. Mina arbetskompisar tyckte att det var ganska mycket för ett par skor. Vi lever i lite olika världar ibland.

Ny kickass playlist:http://open.spotify.com/user/trimp/playlist/5yCJgkAGHA27OMVrM9xgyY
älskar övergången mellan Prairie Fire That Wanders About och Avtryck


Lite utfyllnad

Hade tänkt att vara väldigt duktig och produktiv nu i afton. Jag hade skrivit upp på min att-göra-lista att jag skulle skriva brev till flera personer, svara på andra brev, fara på gymmet, redigera bilder, uppdatera bloggen med En Arbetsdag del 2, städa ur köket och diska gårdagens och dagens disk. Resultatet blev att jag åt samtidigt som jag såg på Scrubs, fastnade där nästan en timme och sen är ju nästan kvällen över. Jag har nog överskattat tiden jag har efter jobbet. Jag röjde hur köket ordentligt, torkade ur alla skåp och putsade alla ytor NOGGRANT! Behövde typ inget gympass efter det, var så slut i armar och huvud sen. Men det känns bra, har bara sett 4 flugor nu på aftonen, och jag tog hand om alla dom, och nu är det rent i köket också. Jag tror att det kan vara så man skapar hemkänsla. Man jobbar för det. För det känns lite konstigt att säga, jag insåg idag att jag bor i Kina. Jag bor i Kina. Jag är en invandrare. Känns helt konstigt och jag får lust att skratta det när jag säger det högt för mig själv. Landet börjar inte kännas hemma eller bekant än, jag häpnas fortfarande åt det enda och det andra, men lägenheten är hemma. Ett ställe jag kan pusta ut, lägga mig i soffan och bara dö litegrann då jag kommer hem. Det känns bra.

På tal om något helt annat så får jag höra ganska mycket saker om mitt utseende. Till exempel, jag har runda ögon, stor näsa, jag är lång, jag är vit, jag har vackra ögonfransar (tacktack), mitt hår är lockigt, brunt och gult och jag har väldigt håriga armar. Det sistnämnda smäller oftast högst. Insåg att dom är ju som helt släta på armar och ben, de flesta i alla fall. Börjar typ haka upp mig på det, jag måste ju se ut som en varg i deras ögon.
Nej, nu ska jag sova. Snart helg, då borde jag ha tid att ta tag i allt det där jag skjuter på just nu. Klart slut varulvstjut (med referens till böckerna om Bert och mina vargarmar he he)

För 90-talister

Sitter på Spotify och har roligt. http://open.spotify.com/user/trimp/playlist/6GmqiT1KV2mupmbVFOVbrm
En ny playlist, snälla hjälp mig med den. Hits från gamla mellanstadiediscon, dra över dom och skratta åt nostalgiska 11-årsminnen.

Sandpeople are easily scared, but they will be back, and in greater numbers

Skitjäkla flugorna är tillbaka. And in greater numbers. Jag fattar det inte, jag inte haft någon mat alls i skafferiet jag städade ur sedan jag städade ur det, men likväl så sitter där närmare 10 äckelflugor idag. Dom har börjat flyga runt i lägenheten i övrigt, och jag såg 2 stycken inne i det riktiga skafferiet också! Det är så sjuukt äckligt att jag ville inte röra min egen mat idag utan kilade ner på en restaurang typ utanför dörren istället. Har pratat med Patrik på Nordic Light, och han sa att han skulle ta kontakt med någon kinesisk version av anticimex och utrota plågodjuren från mitt liv. Yes!
I övrigt, seg dag. Satt och pillade bort klistermärken från färdiga produkter. De som hade beställt dem hade tydligen beställt fel, men då istället för att bara vänta tills nästa person beställer rätt så ska allt upp ur de individuella plastpåsarna och alla etiketter och klisterlappar som satts på ska bort. På några timmar tog vi bort 2 dagars arbete. Och så regnar det. Och så kom jag hem till min flugfamilj. Jag vart lite less. Thankfully hade jag min första kinesiskalektion nu på aftonen, det var riktigt kul. Flugorna hade hov nog att hålla sig ur vägen, så jag behövde inte skämmas för dom. Det vi gjorde var mest basicgrejer jag redan kunde, som att hälsa litegrann och så. Men skönt att ha någon som tar sig tid att verkligen nöta in uttalet rätt och så. Plus att nu skulle jag lära mig skriva det också, riktigt svårt.
Imorn ska jag iväg till Shanghai, nu ska jag iväg till Orange County. California here I come, godnatt.


All the people can't be all right all the time

Jag är så sjukt fotosugen att det inte finns. Har inte fotat mycket alls de senaste veckorna, istället sysslar jag med vad jag själv kallar "pre-photo-study". Jag kom nyss på uttrycket, därför är det inget vidare. Det betyder i alla fall att jag istället för att ta med mig kameran och trycka av mot allt jag ser lämnar kameran hemma och försöker tänka hur jag skulle få bra bilder av det jag ser. Typ som teorilektioner, med mig själv för mig själv.
Om man kollar bilddagboken så ser man att jag har fotat ganska mycket ändå, men jag menar lite mer genomtänkta, genomarbetade och förhoppningsvis bättre bilder. Förhoppningsvis.

Mr. Ding var nyss här, han hade hittat en kinesiskalärare åt mig! Hennes engelska namn var Tracy och vi skulle ha första "lektionen" imorn. Känns skönt att komma igång så här pass tidigt, 6 månader är egentligen inte så värst länge om man ska försöka sig på att lära sig ett språk. Jag har inga högflygande planer om att jag kommer prata flytande då, men det vore skönt att kunna göra sig förståd i affären och på jobbet utan att behöva byta mellan engelska och teckenspråk hela tiden.
Ding berättade också lite mer om högtiden som kommer nu framöver. Kina har något som kallas Mid Autumn Festival, för att fira en gammal legend om en tjej som blev en älva och stack till månen, och bara någon dag efter det är det årsdagen av grundandet av Folkrepubliken Kina. Resultatet av det kommer vara en hejdundrandes massa fyrverkerier och 8 dagars ledighet. 8 dagar! Vad tusan ska jag dola på med då? Måste kolla runt bland mina kineser och fråga om jag kan få något tips på vad man kan göra, och har jag tur kanske jag blir inbjuden någonstans haha.. aja, något blir det nog.

God put a smile upon my face












FYI så lägger jag upp lite mer bilder på bilddagboken än här.
http://jonatanst.bilddagboken.se är adressen, funkar även att lägga till på blogkoll tror jag.


You might be a big fish

När man bor i en stad med 10 miljoner invånare får man lite perspektiv på hur litet Skellefteå är och vilken bubbla vi som bor där gör det till. Inte ens i affärerna jag brukar gå till har jag sett någon person mer än en gång.

Idag är första dagen som jag är själv själv. Nils åkte iväg nu i natt, och nu har jag lägenheten för mig själv. Om du skulle råka läsa det här Nils, no offence, men du lämnade en jäkla röra i sovrummet du hade! Ska ta och städa upp där litegrann innan jag flyttar över grejerna.
Egentligen skulle jag inte behöva flytta, jag trivs väldigt bra i sovrummet som jag har nu. Men det är lite bekvämare till senare då det kommer folk och ska bo här, eftersom det är det största sovrummet = mer plats åt mina grejer som fortfarande ligger i resväskan, och jag får en egen toalett som sitter ihop direkt med sovrummet.
Lite spännande däremot, nu vid 11-tiden då jag vaknade upptäckte jag att strömmen gått i hela lägenheten. Först trodde jag bara att luftkonditioneringen i mitt rum klappat ihop, men när jag gick på upptäcksfärd i mitt nya rum så insåg jag att även den var av. Gick ut i köket och öppnade kylskåpet, och jappjapp, det var dött. Skickade iväg ett sms till Emma och frågade vad hon tyckte jag skulle göra, för visste att jag inte kunde be någon av dom komma över eftersom dom är i Shanghai idag och sysslar med något å företagets vägnar. Hon hänvisade till Wanchun, ringde han, men han var också i Shanghai och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag sa att jag skulle kolla elen hos min granne och sedan ringa upp. Självklart funkade den där. Då jag kom tillbaka upptäckte jag att då strömmen är avstängd funkar inte heller internet, och då insåg jag att "nu är jag HELT avskuren från allt där hemma". Kändes lite lustigt.
Emma ringde upp sen i alla fall, och navigerade mig till en strömbrytare här i huset som på något sätt hamnat i OFF-läge. Don't know don't care how, det är fixat nu i alla fall och nu vet jag lite mer om lägenheten.

Nu ska jag plocka bort efter frukosten och ta en taxi in till centrum. Har aldrig varit där förut, så det ska bli lite kul. Ska leta efter nya skor då mina converse snart kommer gå sönder helt och hållet.
Åh, och Frida och Ola har börjat planera lite smått inför att komma hit och hälsa på någon gång nu i höst, JAG TAGGAR!

there's nothing wrong with me, this is how I'm supposed to be

Kom nyss tillbaka från en vända runt området närmast lägenheten. Vet inte vad man ska kalla det, för det är ju inte ett kvarter, och "samhället" känns lite fel eftersom jag är mitt i en 10 miljonerstad... aja, här i närheten i alla fall. Åt efter lite språkproblem en pasta bolognese och gick förbi den lokala stormarknaden på vägen hem. Köpte lite bra-att-ha-grejer, som en skalare till morötter osv, ett rivjärn, munskölj och lite andra "seriösare" grejer (dvs inte chips eller annat ätbart). Kände att vuxenpoängen haglade in. Då när jag kom hem öppnade jag det andra skafferiet, som jag inte använt så mycket. Tänkte organisera där lite. Hittade istället havregryn som har varit där gud vet hur länge. Gammalt ris. Öppnade kryddor. Gammalt knäckebröd. Och en flugfamilj.
Jag tände till direkt, tömde skafferiet, slängde bort gamla grejer, slog ihjäl flugorna och skurade ur skafferiet. Räknas jag inte som vuxen efter det där så är jag i alla fall inte långt borta. Nu ska jag ut till närmsta coffehouse, sätta mig och läsa lite. På vägen hem ska jag köpa en ny diskborste, den andra blev helt missfärgad efter att ha städat ur skafferiet. Min fredagkväll, där har du den.


En arbetsdag, del 1

My way to work




07.30 varje dag blir jag hämtad utanför lägenheten. Oftast är det Xiao Yu som kör, och då är det hans minibuss som gäller. Jag tycker det är skitmysigt att åka i den, för det är alltid sammåkning. I minibussen finns 10 säten, men som mest har vi varit 12 stycken i den. Vi satt lite trängre..trångare.....mindre rymligt än vanligt så löste det sig. Ifall Xiao Yu är upptagen med något annat så tar vi taxi, och då är det jag och 3 till som bor i Tianjiang Garden som tar den.



Att ta sig från Tianjiang där jag bor ut till industriområdet tar ungefär 30 minuter, och jag brukar spendera tiden genom att bara titta på trafiken och allt runtomkring. Det blir aldrig tråkigt. Det är dom gångerna man verkligen inser hur otroligt mycket människor som bor i den här staden. Huvudgatorna som vi håller oss till har 4 filer i vardera riktning, och det är bilar överallt ändå. Och inte bara bilar, det är bilar, traktorer, lastbilar, bussar, trehjuliga bilar, trehjuliga mopeder, vanliga mopeder och cyklar. Och överallt är gatorna kantade av högre hus än jag någonsin sett förrän jag kom hit.
Trots statsmiljön så finns det gott om parker här, läste att det är uppemot 200 st eller något sånt. Och på alla refuger är det rabatter och trotoarerna har kilometerlånga trädalléer. Ger gott om arbete skulle jag tro, för det är alltid sånna där trädgårdsnissar ute och dolar på, men jag vet inte om det är den säkraste arbetsmiljön direkt.



Ett annat jobb jag inte skulle vilja ha. En gång när jag följde Emma, Nils och Xiao Yu och gjorde lite ärenden åt Nordic Light några timmar senare på dagen så stod han där fortfarande, och bara stod.



I resekataloger bekrivs Sozhou ofta som "Kinas Venedig" för att det finns så nånga floder och kanaler som rinner genom staden. Vet inte om jag skulle kalla det Venedig, men mysigt är det. Det här är lite i utkanten av staden, närmare industriområdet. På mornarna brukar det ibland vara folk som står och fiskar vid strandkanten och ser sådär typiskt kinesiska ut, och om du kollar bakom dom där idioterna som dök upp precis då jag skulle fota så kan man se några ganska långt borta. Kvalitetsfoto.



Ja, vad jag sa om trafiken förut ser du lite bättre här.
Bakom den blå bussen brukar vi stanna och plocka upp Emma och 3 till som jag inte riktigt lärt mig namnet på än. I det gathörnet brukar det även finnas en lite matvagn där man kan köpa friterade pannkakor med köttfyllning.




Insåg att jag inte har någon bild av Nordic Lights entré, heh. Det här är i alla fall vy över industriområdet sett från matsalen. Just nu håller jag till i bygnaden i mitten, den med det gråa hörnet. Där uppe på andra våningen sitter jag och sätter klisterlappar på plastpåsar och blir frustrerad över mina brister i språket. Bilden är tagen vid lunchtid, men för att passa in i den här "sagan" så kan du låtsas att klockan nu är 8 och arbetet just ska ta vid. Fortsättning följer
(sjukt dramatiskt)


Snabbuppdatering

Idag har jag
åkt taxi till jobbet. Taxin var i det närmaste fallfärdig, och dörren glappade, så det var som ett hål i dörrkarmen, där man kunde se ut ner på gatan.
suttit och lagt in flera flera hundra små eldosor i plastpåsar. Efter det satte jag några hundra klisterlappar på nya plastpåsar.
tittat på när några spelade basket och blev inbjuden att vara med imorn.
blivit bjuden på 2 godisar och 1 banan på jobbet, score.
Köpt gymkort och gjorde det första gympasset. Det fanns 3 farligt biffiga amerikaner där. Över lag, mycket västerlänningar på gymmet.
Ätit på en Koreans BBQ-restaurang med mina roomies. Vi fick ett eget rum där det fanns ett jättelågt bord, vi satt på golvet, och rummet hade skjutdörrar. För ett gammalt Japanfan som mig så var det där ascoolt.

När jag ändå pratar mat så kan jag skryta om konstiga saker jag provat sedan jag kom hit. Bläckfisktentakel, sjögräs, fisk (med ben, huvud och skinn), råa halvdöda räkor, friterad ankfot... och massor med andra grejer som jag bara ätit utan att fråga vad det är. Det är typ bäst så. Bläckfisktentakel var egentligen ganska gott, tills jag insåg vad jag tuggade på. Då fick jag kväljningar.
Nu ska jag sova, tagga basket imorn!!1 HERRA


Mr. Ding



Igår var jag in till min chef och pratade om möjligheter att hitta en kinesiskalärare. Passade på att fråga om jag fick ta en bild. "Oh, but I am no beautiful" svarade han.


Come on in, I've got to tell you what a state I'm in

Jag har inte lyssnat särskilt mycket på musik sedan jag kom till Kina. Faktiskt. Jag hade ju en intensiv musikperiod (90% Coldplay) mellan juli och slutet av augusti då nästan all vaken tid tillbringades med musik i öronen på något sätt. Om det var via hörlurar, dator eller cd-spelare spelar ingen roll. Det fanns musik nästan jämt. Kändes lite skumt att det begäret försvann under tiden jag satt på flyget mellan Helsingfors och Shanghai. Nu ikväll är första gången sedan jag kom hit som jag överhuvudtaget satt igång iPoden. Det känns nästan..magiskt.
Ska lyssna litegrann på A Rush Of Blood To The Head-skivan nu innan jag somnar. Det är grymt bra grejer.


When the truth is
I miss you

Rice and shine

Hur jag vet att det är morgon i Suzhou:
1. Det är ljust ute
2. Jag får reklamsms från någon lokal väderstation där det står dagens datum, vindstyrka och temperatur
3. Lyftkranar och borrmaskiner på bygget här i närheten för en massa oväsen (lite konstigt, dom har mest oljud för sig mellan 6-7 på morgonen, sedan frammåt lunchtid har arbetet nästan stannat av)
och nummer 4, som jag upptäckt nu på helgen: grannen i lägenheten ovanför mig spelar klarinett

..trodde listan skulle bli längre..men aja. Nu ska jag rycka upp mig och göra en massa bra-att-göra-saker, som att duscha, städa lite, handla så att jag kan äta frukost och plugga kinesiska. Godnatt till er, godmorgon till mig.

(jag är ganska nöjd med ordskämtat i rubriken hehe)

Konsten att fästa klisterlappar

Jag är nog mästare på det nu. Vet inte hur många hundra jag fick fast på lika många hundra plastpåsar, men jag tror jag snabbräknade ut att jag hann ungefär 240 st i timmen, och jobbar mellan 8 och 5 med totalt 1h45min rast. Blir ganska mycket.
Men tots det monotona arbetet är det ruskigt roligt. Arbetet blir som att gå och andas efter 10 minuter, man tänker inte riktigt på att man gör det. Händerna bara rör sig. Tiden går istället åt till att lära mig kinesiska. Cui Cui[tsuej tsuej] har typ tagit på sig att vara min privatlärare, hon skriver hela tiden ner vissa ord och fraser och får mig att säga dom 5-7 gånger efter varann för att få till uttalandet bra. Hon är däremot inge vidare på att prata engelska, så ibland har jag väldigt svårt att veta exakt vad det är jag lär mig. Det blir mycket charader för att visa. Roligast var dock för någon dag sedan då jag blev helt stresad av en kille som arbetade HUR SNABBT SOM HELST, jag hade ingen möjlighet att hinna med allt han skickade vidare till mig så jag blev som en propp i flödet. Gestikulerade med händerna åt Cui Cui att han jobbade hur snabbt som helst, och då fick jag snabbt veta att det heter "pin ming goung zho". Det stående skämtet efter det är såklar att säga att man arbetar riktigt hårt, alla i närheten skrattar varje gång. I och för sig, de flesta som hör mig prata kinesiska skrattar mycket och ofta. Och dom skrattar ännu mer då dom själva försöker sig på att prata engelska. Tråkigt arbete men glada kineser, det blir tummen upp!

Haha justja, en annan lustig grej som hände idag.
Det är ganska varmt här, varje dag ligger temperaturen någonstans mellan 26-29 grader. Inne på produktionsdelen där jag jobbar just nu brukar det bli halvvarmt, men det finns luftkonditionering så det brukar ändå vara på en behaglig nivå. Idag var det nästan jobbigt varmt hela dagen, och det dröjde ända fram till klockan 3 på eftermiddagen innan jag insåg att det var för att dom inte hade öppnat fönstren idag? Jag frågade Cui Cuis pojkvän Xiao Yong[Sjao jång] om vi inte kunde öppna dom, men tydligen inte för då skulle luftkonditioneringen funka sämmre. Eller något, jag fattade inte riktigt vad han sa. Jag bet ihop, tänkte att har jag klarat mig till 3 så klarar jag mig till 5. Men så kom han strax tillbaka med en stor jäkla fläkt och ställer den precis brevid mig! Självklart skrattade dom då. Men det var asskönt så jag tog nöjt emot den. Visade sig däremot strax att det inte var världens bästa idé då alla mina plastpåsar flög iväg. Då skrattade alla. Håhå jaja.
Nej, nu ska jag gå och se lite scrubs och bara ta det lugnt. Ziajiang!

Mitt..hem?



Upptäckte (okej Nils berättade) att man kunde gå upp på taket! Vy över Suzhou, från 22a våningen.


En massa godis

Fakta inför den här lilla berättelsen: Emma och Xiang Yu var de från Nordic Light som hämtade upp mig på flygplatsen då jag landade på söndagmorgon. Efter det visade de mig runt på stan litegrann innan jag nästan svimmade av trötthet i lägenheten. Emma jobbar som receptionist och Xiang Yu..har jag ingen aning om vad han gör. Han kör oss till jobbet varje morgon i alla fall. Emma pratar väldigt bra engelska, Xiang Yu säger inte ens Hello.

Kan inte påstå att det är någon rivstart i arbetslivet jag gör. Kom till fabriken ”som vanligt” vid klockan 8 och snart igång med arbetet ganska snabbt. Idag tryckte jag fast metallbrickor i ett plasthölje. Satt och påtade med det ungefär en timme, tills dess att våran line leader Zhou Xiao Yong [djåe tjao jång] kom och sa på knacklig engelska att Emma ringt och bett mig komma ner till receptionen. Där väntade hon, Nils och Xiang Yu [tjang jo] och vips så for vi iväg med bilen till walmart och shoppade kilovis med godis, chips, frukt och läsk. Dom skulle tydligen ha någon sorts möte med den högre nivån anställda. Något fancy planeringsmöte, tänkte jag. Efter vi hade handlat klart for vi på en biljardhall? Hamnade i en del av Suzhou som såg mycket mer kinesisk ut än området där jag bor; reklamskyltar, mindre gator, småbutiker osv. Visste inte alls varför vi var där, hela vägen i bilen hade dom andra pratat kinesiska, så när jag klev ut och fick höra att vi skulle spela biljard blev jag minst sagt överraskad. Vi spelade några matcher, åt en av burkarna chips vi köpt och dödade tid fram till lunch då vi drog oss tillbaka till Nordic Light. Åt lunch. Tillbaka till arbetet mellan ett och tre, då skulle jag gå och fråga Emma om någon lite skitgrej, men blev helt plötsligt indragen på det jag trodde var Det Viktiga Personalmötet. De flesta som inte jobbar inne på produktionen var där, ingenjörer och salesmen och alla de där lite viktigare. Alla pratade kinesiska. Min chef, Wanchun, var där ett tag, och han gjorde då och då små översättningssammandrag. De diskuterade skillnader mellan Kina och Sverige med Nils. Och proppade i sig mängder med godis och frukt. Det är inte som i Sverige, att när det är framdukat godsaker så tar man lite artigt små bitar, här satt alla och åt. Kul att se!  Wanchun fick telefon, gick ut och tog samtalet och kom inte tillbaka efter det. Alla andra satt kvar och åt godis och pratade, stämningen blev allt mer uppsluppen och snart så drogs det skämt och kastades godis på varandra. Någon fick tydligen idén att beställa lite mat, försvann 20 min och kom tillbaka med KFC-mat så det stod härliga till. 10 minuter innan det var dags att stämpla ut dukade vi av bordet och gick ut. Förvirrad frågade jag Nils vad mötet egentligen hade handlat om, alla hade ju som bara skojat och busat hela tiden.
-          Ingenting, sa han och skrattade.
Så, nu sitter jag här och är hur mätt som helst efter ett stabilt mellanmål med godis, frukt och Kentucky Fried Chicken och har jobbat totalt 3 timmar idag. Stabilt.

Kommer snart: en följetång om en dag på fabriken. Måste bara bilda mig en riktig uppfattning först.


Xie xie! del 2



Utsikten från mitt sovrumsfönster just nu, ganska så mys


Xie xie!

Det är så sjukt. Jag hade försvunnit helt i min egen värld, skummade igenom uppdateringar på bilddagboken med ett OC soundtrack i hörlurarna. Sen ställer jag mig upp, vänder mig, tittar ut genom fönstret och ser höghus. Neonljus. Kinesiska tecken. Det är som att vakna upp flera gånger per dag och upptäcka att man fortfarande är kvar, det var inte bara en konstig dröm man hade.
Började i alla fall jobba idag. Andra dagen i Kina, fortfarande lite jetlag i kroppen och sånt där, javet, men det var skönt att som komma igång på en gång. Har bestämt mig för att i alla fall få in grunderna och kunna prata lite hjälpligt på mandarin, så det är bara lika bra att vara igång redan från början. På jobbet idag satt jag brevid en tjej som hette Gou Cui Cui (har redan glömt bort hur man uttalade det korrekt däremot), och att hennnes engelskanivå motsvarade en svensk 12årings hindrade inte henne från att prata kinesiska ed mig. Med fantasi, lite charader och lite hjälp från hennes pojkvän så lyckades jag få in några kinesiska fraser. Wo jiao Jonatan, till exempel. Men det var svårt att säga, så jag döpte om mig till Yona... nu när jag ser ordet ser det sjukt feminimt ut, men dom kan i alla fall säga det, så jag är nöjd ändå. Det kinesiska uttryck som fastnade bäst av allt var "det var så lite", "bu ke ji". Trots att jag nötte en massa annat medan jag jobbade så var bu ke ji det jag hörde mest. Tacksam och artig som jag är så tackade jag för det mesta (xie xie) och då fick man alltid bu ke ji tillbaka. Gou var ganska rolig, hon gick verkligen in för det där med att vara lärare och fick mig att säga om olika ord och uttryck flera gånger tills jag fick uttalet korrekt.

Det händer så mycket att jag knappt vet vad jag ska skriva om riktigt.. jag tar det senare i alla fall. Klockan är 23.00 här och jag ska upp om drygt 7 timmar. Ska se ett avsnitt Family Guy och sedan sova som stocken, herra!

Lite win, lite fail

Totalt utpumpad kille_90 sitter sin första dag i lägenheten i Suzhou. Man hinner med otroligt mycket då planet landar klockan 7 på morgonen. Jag har blivit influensainspekterad, åkt bil i 2 timmar från Shanghai till Suzhou, sett sjukt många brott mot svenska trafikregler (och säkert dom kinesiska också), bekantat mig lite lite med området, ätit bläckfisksoppa, sovit för att ta igen försvunna sömntimmar och nyss kanske det bästa av allt, duschat. Kina verkar riktigt häftigt. Allt är hur stort som helst, det är kineser överallt, dom tar sig fram hur som helst (gärna 2-3 st på en vespa) och .. jag vet inte, det är så mycket nytt överallt att jag blir helt vimmelkantig bara av det.
Fail däremot, alla blogspotdomäner är blockerade, därför kommer jag inte åt att skriva på ursprungsidén 7hoursahead och jag kan inte läsa till exempel Marias blogg. Även Facebook är blockerat.
Sen failade det även på att just nu är det tydligen bara 6 timmar före här i Kina, pga sommar/vintertid, så den här nya bloggen är mer rätt än den förra även om den ger lite vingelutrymme. Tänk att när du sover, är jag säkert vaken. När du jobbar/pluggar/chillar på dagarna så kommer jag hem från jobbet. När du sitter vid datorn på kvällen och msnar så sover jag. 6-7 timmar före, some hours ahead, helt enkelt.

Men det känns sjukt spännande. Ska se om jag kan få in lite kinesiska i huvudet bara, som det är nu när jag går i mataffären ser jag bara en massa kartonger med klotter på. Det blir nog bra.


RSS 2.0