somehoursahead

Jag jobbar för att den här bloggen ska leva vidare. Inte genom mig, men han den där Samuel är ju fortfarande verksam i Kina, och han borde absolut kunna skriva lite om vad han gör tycker jag. Tycker du som jag så borde du lämna en kommentar, mest i syfte att övertyga Samuel hehe. Han lät nämligen lite tveksam då jag föreslog det.

För övrigt så kan jag erkänna att jag saknar Kina. Lägenheten, folket, maten, friheten. Livet här hemma går hur bra som helst, jag går och lägger mig och vaknar med ett leende på läpparna, tro inget annat. Menar bara att det är väl först i efterhand man till fullo uppskattar vad man hade, en gammal klyscha som stämmer in väldigt bra. Så, ja det var rätt beslut att fara hem då jag for hem, och jag ser fram emot att återvända dit någon dag!

Har startat en fotoblogg som jag ska jobba med nu framöver, gör mig glad och kolla in på http://gogojonte.blogspot.com, och bloggkolla mig om det är något du gillar! Mina närmaste framtidsplaner består av att försöka fixa mig jobb här i Skellefteå. Ser väldigt lovande ut på Xzakt, men skulle hellre klämma åt mig något på Norran om det går. Har ett fotojobb inbokat framöver i alla fall, ska bli roligt!

Såååee...droppa en kommentar och övertyga Samuel om att han borde skriva ner sina bravader som engelskalärare i Pingyang, och kolla in fotobloggen. Gör det. Hejdå.

Ja, sitter till slut hemma i mitt rum. Precis som när jag var hem över jul så tycker jag det konstigaste med det hela är att det inte känns konstigt alls. Har jag inte varit hemma på flera månader så borde det kännas mer annorlunda tycker jag, men det är som att jag inte varit borta alls (förutom en ny matta i vardagsrummet och att toan på nedervåningen är under ombyggnad).
Resan var lustig. Tack vare kryckorna så hade jag lite problem att springa runt med en 20 kg väska, gitarrfodral, kameraväska, axelväska och dator, så jag fick rullstollshjälp på alla flygbyten. Kändes lite överdrivet ibland, men jag insåg att jag var tvungen att erkänna för mig själv: jag hade inte klarat det annars. Inte i tid till avgång i alla fall.
Men planen avgick typ utan förseningar, så det var en väldigt lugn dag. Förutom 20 minuters sjuk turbulens ovanför Peking någonstans, oroade mig ett litet tag att piloten skulle nödlanda på kinesiska muren eller något, och att gitarren gick förlorad på vägen. Men jag känner mig inte alltför oroad över det, fick veta av rullstollshjälpen på Arlanda att så gott som allt borttappat bagage återfinns inom 24 timmar. Och ett gitarrfodral är väl inte den mest diskreta väskan på en flygplats. Tycker jag i alla fall.

Dygnet är fortfarande lite vridet. Jag gjorde mitt bästa och höll ut till 22 tiden innan jag gick och la mig, hade varit vaken drygt 23 timmar i sträck då och rest mer än 800 mil. Slogs av hur otroligt tyst det är här. Inga byggarbetsplatser utanför fönstret, inga luftkonditioneringar som surrar natten lång, inga spontana fyrverkerier..jag kände mig nästan glad över att det enda jag kunde höra var min tinnitus. Nästan glad. Vaknade vid 6 på morgon nu, men med tanke på att det är klockan 1 på dagen i Kina så tycker jag ändå att det var godkänt.

Har massor av saker att ta itu med nu när jag är hemma, jag ska skriva ut massor med bilder och göra några fotoalbum, rensa ur min garderob på kläder jag inte vill/kan ha längre, sortera alla grejer jag har med mig från Kina, skriva cv, söka jobb osv osv osv. Men jag ska ta det lugnt några dagar först, ser fram emot att stänga in mig i rummet i källaren med CD-samlingen och begrava mig i böcker. Vill du joina så är det mer än välkommet. Ses.

Sitter i sängen och försöker tänka igenom ifall det är något jag glömt packa ner, något jag glömt säga eller göra. Kollade igenom lite webcambilder från NL hehe. Kom ihåg att på Nordic Light finns det inget som heter "bad hair day"

Byebye Derek!


Byebye Xiao Ming!

..och Yongtao

Byebye Eric

Och byebye Xiao Yong!

Fick världens finaste sms av Xiao Yong idag, skrivet på perfekt kinesisk engelska. "YouNa: Goodbye! Please keep yourself safe! I can't forget you. Please don't forget you have a friend in china. If you stay at different place. I well give you the best wishs. May happy for you everyday!"
May happy everyday för dig med, Xiao Yong!

Jag kanske kommer skriva något mer här väl hemma i översnöade Skellefteå, ifall det hände något under hemresan värt att berätta om. Den här bloggen har snart sett sitt slut i alla fall. Kommer förmodligen styra en ny fotoblogg så snart jag har kommit hem och börjat styra upp mitt liv.
Nämen ja, 6 månader. Klart och över. Det har hänt mycket, mycket nytt har upptäckts, nya mål med livet har satts (ingen aning vad målen är, men jag vet att jag har mål) och massor av mer självinsikt har jag skaffat mig. Är lite mindre brydd om vad folk tycker och tänker om mig tror jag. Tar inte mig själv på lika stort allvar, och bra är det. Det var någon gång där i oktober då jag tittade på Scrubs som J.D kläckte ur sig något av det absolut smartaste jag någonsin hört som jag började trappa ner på seriositeten"...I guess it’s because that we all want to believe that what we do is very important: that people hang on to our every word, that people care what we think. The truth is, you should consider yourself lucky if you even occasionally get to make someone, anyone, feel a little better"

You came along and you cut me loose
Home, home where I wanted to go
California here we come, right where we started from
osv
ses irl

Satt just och begrundade varför jag har miljoner låtar med Foo Fighters på datorn
när jag inte ens gillar Foo Fighters?
Så jag startade en låt. För att sen kunna byta och ta bort dom från datorn och säga att jag ändå försökt mig på dom. Men just den här låte var ju bra, tusan. Så dom får väl finnas kvar ett tag till. Over and out heter den.

Spännande natt. Bröt till knäet på något halverst oförklarligt vis när jag gick på toa någon gång mitt i natten. Trodde ledbandet gått av eller något, det tog så fruktansvärt ont att jag visste inte vad jag skulle göra av mig. Kunde först inte böja knäet varken framåt eller bakåt, men det knakade till sig efter ett tag. Väl uppe på morgonen så kunde jag inte stödja mig på foten, det tog så vansinnigt ont. Patrik kom över, Emma och Xiao Yu kom över, vi for på sjukhuset. Röntgade knäet, inget brutet. Fick en massa painkillers och en typ zonspray. Och kryckor. Guds gåva till den stukade människan.
For till Nordic Light. Hoppade runt hela fabriken för att säga hejdå till allt och alla. Överallt möttes jag av stora ögon och frågor som jag bara kan anta betyder "vad har du gjort???". Göra en storslagen sorti, jag kan det.
Kändes så knasigt, sista gången. Sa hejdå till Eric. Till folket i lagret. Till dom på produktionen. Till Xiao Yong och Cui Cui som hjälpte mig så mycket med kinesiskan i början. Helt sinnessjukt hur länge sen det var, känns som ett annat liv.
Känns som att jag borde skriva som en krönika, eller en summering. Något fint och värdigt för att hedra dom här människorna och den här platsen. Men, ifall dom av någon oförklarlig anledning skulle komma åt den här bloggen så kan dom i alla fall inte läsa det som står. Får låta mina handlingar de senaste 6 månaderna tala åt mig istället.

Fast det kan jag inte undgå att tänka; hur kommer dom minnas mig? Theo har typ varit den som gjort störst intryck på dom hitills, hans namn dyker upp i det kinesiska rabblandet lite då och då. Theo kunde kinesiska och var väldigt glad och livlig, Sara var väldigt vacker osv osv. Alla de tidigare kommer ihågs på något sätt. Vore kul att veta vad som blir min grej.
Säkert kryckorna jag haltade runt med sista gången dom såg mig.

När jag för snart 6 månader sedan tog den här bilden lät det såhär:
Jonatan: Do you mind if I take your picture, sir? (ja jag sa till och med "sir")
Wanchun: Oh, but I am no beautiful! *skrockande skratt*

När han nu idag såg bilden i fotoalbumet jag överlämnat till dom säger han "That man is too old!" och skrattar samma skrockande skratt.


Idag har jag inte varit på jobbet länge, kom in först vid halv 3 tiden. På förmiddagen så hängde jag med - wait for it -----lite mer-----Bao Fei! Killen jag lärde känna någon av de absolut första veckorna i Kina, som sedan var tvungen att lämna Suzhou för att hjälpa sin pappa i hans affär. Det var så sjukt roligt att träffa han igen, har inte sett han på drygt 4 månader nu. Det första han gjorde när vi träffades var att boxa mig i magen som han alltid gjorde när vi träffades, och det kändes som att det knappt gått någon tid alls sen sedan vi träffades. Han sa däremot att jag blivit tjockare...har svårt att tro han på det, tror hellre att jag är mer otränad nu, och det han ser som tjockhet egentligen är mina så kallade magmuskler som han boxade som nu helt har slappat ihop.
Vi snackade lite efter förmåga vad som hänt sedan sist, hans engelska är typ sämre nu än förrut. Tur att min kinesiska är bättre nu då i alla fall. Jag bjöd honom på varm choklad på Starbucks, något han aldrig provat på förut tydligen. Sen tog vi en taxi hem genom åskovädret och han ville höra när jag spelade gitarr. Är så sjukt roligt att han faktiskt ber om att få lyssna när jag spelar, känner mig så oerhört mycket bättre och coolare då haha. Sen åt vi lunch på hans gamla jobb, tog några nya äckliga bilder på oss (kompisbilder i Kina gränsar mot parbilder i Sverige) och sedan skiljdes vi åt när jag hoppade in i en taxi. Kändes som en riktig snyftarfilm. Först, ösregn. Sen en riktig avskedskram, ungefär en "you smell like workout-kram", och  sedan hoppar jag in i taxin och medan vi kör därifrån tittar jag bakåt och ser honom stå där ensam kvar i regnet under paraplyet medan han blir mindre och mindre.

Kändes stort att på riktigt kunna säga "I wish you a good life".

Näst näst sista kvällen i lägenheten nu. Har packat i stort sett allt som ska hem, det gick oväntat snabbt. Det som är kvar ovanför väsknivå är två uppsättningar kläder; dom jag har på mig och ett ombyte tills då jag ska hem. Vid 8-tiden beställde jag hem en pizza, och en väldigt dryg halvtimme senare satt jag i sängen och såg Family Guy. Måste ju ta vara på sånna här grejer nu innan jag far hehe.
Har alldeles för mycket pengar på mig också. I morse tog jag ut så att jag skulle klara mig i veckan, höftade till det lite med 800 kr där. Sen när jag kom till jobbet så fick jag tillbaka de 1100 jag hade betalat för hotellet... damn. Blir att köra lite valutaväxlare väl hemma i Schweten.

Efter att Amanda lämnat Kina igår så hängde jag med Mark the American och gick på Kung Fu show. Han är väl en sisådär 15 år äldre än mig och vi kanske inte har alltför mycket gemensamt, så det var lite stelt innan showen. Men den var cool så det var lätt värt det ändå. När den var klar klockan 21.00 och jag satte mig i taxin upptäckte jag att mitt tåg tillbaka till Suzhou gick 21.26 och inte 22.26 som jag först trodde, så jag manade på taxichauffören lite extra, fastnade i stort sett varande rödljus som gick att fastna i och fick lite halvpanik tills dess att jag sprang in i tåget klockan 21.23. Ska göra mitt bästa för att inte upprepa den stressen på fredag.

Den coola


Det coola


Den slitna på en ohult trång tågtoalett


Det packade


Det utspridda


Den numera tomma väggen

Ska sova nu, jag har sömn att ta igen känner jag.

Utdrag ur mejl från pappa
"tisdag idag och på fredag är du hemme. lämnar lite snö för dig att skotta."

okej 1
What's up med bloggaktiviteten, vad gor ni alla pa dagarna riktigt? Jag har inte kollat bloggkoll pa 2 dagar, och nar jag nu loggar in sa har jag 130 olasta poster. Och jag foljer inte ens sarskilt manga bloggar. Damn, tar ju nastan tva dagar till bara for att jag ska hinna lasa allt det dar, och da har det ju kommit tva dagar till med inlagg...ja du borjar se den onda cirkeln

2
Jag tror att vi i Sverige skulle ma bra av lite koreansk partymuysik heheh
Emma alskar bandet Superjunior (fint namn for ovrigt), sa jag har hort en hel del av dom indirekt genom henne. Sen nu i veckan da vi var pa KTV med dom  hon en del, och da man horde musiken genom bra hogtalare med ett fetare bassystem an ett par fattiga horlurar streamat fran kinesiska youtube inser man att dom faktiskt ar riktigt bra haha. Bra partymusik iaf.
Igar afton var vi nagra fran hostelet som satt pa en annars helt tom bar medan helvetet brakade los utanfor i form av en total utrensning av kinesernas lager av fyrverkerier. Jag bad killen i baren att spela lite Superjunior, och plotsligt blev livet lite roligare

Sa efter att ha fyllt forst 18 och sen 20, sa raknas jag antligen som en man. I alla fall i Maos ogon.
Peking ar helt megagrymt. Vi bor pa ett hostel som var framrostat som varldens 6e basta 2008 och Kinas basta 2008. Sallskapsrummet ligger helt i centrum, alla sovsalarna ar kopplade till det, sa alla som bor har traffas i stort sett hela tiden. Alla som bor har delar mer an garna av sig av vad de gjort pa sina resor hittills, och det ar engelskalarare fran Kina, fran Korea, japanska utbytesstudenter som har lov, vanliga resenarer, de som reser genom hela Kina och faktiskt en kille som ar pa jordenruntresa.
Vi har sett Himmelska fridens torg (undrar om min blogg kommer att pingas pa ngn kinesisk IPRED nu?), precis den plats dar bilden pa studenten framfor tanksen togs. Tianmen med Maos stora portratt. Forbjudna Staden (som var sa sjukt mycket storre an vad jag hade forestallt mig), Fagelboet och Kuben eller vad den heter och en tusenarig park mitt i Peking. Och ja som sagt, kinesiska muren. Sjukt haftigt att faktiskt vara dar. Klappade den och halsade fran morfar, han hade ju sagt att jag skulle halsa Peking fran han. Nar vi var pa muren sa borjade det snoa riktigt ordentligt, och det blev typ en halvfarlig "klattring". I alla fall for de aldre som var ute och promenerade, nar vi gick tillbaka sa var det betydligt latare att kana nerfor istallet for att ga som vanligt.

Traffade aven Daisuke, japanen jag larde kanna i Hangzhou under nyaret. Pa nagot satt overtygade jag och Amande honom om att han borde fara till Sverige ocksa, sa han kommer typ att dra dit i slutet av mars nagon gang! Da far jag allt dra ner till stockholm och visa honom litegrann. Maste bara ta reda pa vad man bor se i stockholm forst.

Ska ata frukost nu, trots att klockan ar sa pass mycket som 9.50 sa sitter det fortfarande en 5 personer och ater nu. Jag ska folja Amanda till flygplatsen nagon gang mitt pa dagen, och sen gar inte mitt tag till Suzhou forran 10 i kvall, sa ska typ folja en av amerikanerna har pa en Kung Fu show i afton. Blir nog stralande.
5 dagar nu da.

Det är lustigt hur tiden går. När man ser fram emot något som ligger flera veckor, eller till och med månader, i framtiden känns det som att det aldrig kommer att hända. Men på något sätt rullar dagarna förbi, och sen helt plötsligt står man där på den där dagen som så länge legat "i framtiden". Man frågar sig ofta vars tiden tog vägen egentligen, för 2 månader kan ju omöjligt redan ha passerat. Nu sitter jag helt plötsligt här med Amanda brevid mig i soffan och tittar på Scrubs. Nyårsfirandet i Hangzhou kom och gick, födelsedagen likaså, Amanda anlände till Kina, vi spelade på Bookworm (det gick för övrigt strålande), imorn far vi till Beijing och nästa fredag så far jag hem till Sverige igen.
Nu sitter jag här och frågar mig själv, vars tog tiden vägen egentligen?

Och jag har insett att jag är så sjukt dålig på att ta itu med saker jag egentligen borde tänka igenom. Jag går som bara runt i ett vakuum med känslan av att något är fel, utan att kunna sätta fingret på vad det är.
Jag är nog bara nervös inför att flytta hem igen.

Något coolt hände just. En kille som jag följt på Flickr i typ 5 månader nu, som jag även har sett som någon sorts förebild, mejlade mig idag och sa att han gillar min stil att fotografera och att det liknar den stil som han själv strävar efter. Att bli "erkänd" av någon man ser upp till är alltid lika häftigt. Han beskrev min stil i en mening, "Most of your stuff is very much "Here's my life, take it or leave it."". Tycker det var så roligt, för det jag alltid har strävat efter är att avbilda verkligheten och människorna i den som jag ser det. Kändes som en bonus bara att han uppfattat det på ett liknande sätt.

Annat coolt var igår kväll då jag och Amanda spelade Hey There Delilah och See You Soon. Så roligt att spela med någon som faktiskt kan sjunga, spelar ju annars bara med mig och jag kan inte det där med sång riktigt. Så imorn på Bookworm blir det ett litet framträdande. Amanda har med sig en liten videokamera också, så vi ska typ be någon person inne på cafét spela in det hela, det kommer nog bli hur bra som helst.