somehoursahead

Det är lustigt hur tiden går. När man ser fram emot något som ligger flera veckor, eller till och med månader, i framtiden känns det som att det aldrig kommer att hända. Men på något sätt rullar dagarna förbi, och sen helt plötsligt står man där på den där dagen som så länge legat "i framtiden". Man frågar sig ofta vars tiden tog vägen egentligen, för 2 månader kan ju omöjligt redan ha passerat. Nu sitter jag helt plötsligt här med Amanda brevid mig i soffan och tittar på Scrubs. Nyårsfirandet i Hangzhou kom och gick, födelsedagen likaså, Amanda anlände till Kina, vi spelade på Bookworm (det gick för övrigt strålande), imorn far vi till Beijing och nästa fredag så far jag hem till Sverige igen.
Nu sitter jag här och frågar mig själv, vars tog tiden vägen egentligen?

Och jag har insett att jag är så sjukt dålig på att ta itu med saker jag egentligen borde tänka igenom. Jag går som bara runt i ett vakuum med känslan av att något är fel, utan att kunna sätta fingret på vad det är.
Jag är nog bara nervös inför att flytta hem igen.