somehoursahead

När jag för snart 6 månader sedan tog den här bilden lät det såhär:
Jonatan: Do you mind if I take your picture, sir? (ja jag sa till och med "sir")
Wanchun: Oh, but I am no beautiful! *skrockande skratt*

När han nu idag såg bilden i fotoalbumet jag överlämnat till dom säger han "That man is too old!" och skrattar samma skrockande skratt.


Idag har jag inte varit på jobbet länge, kom in först vid halv 3 tiden. På förmiddagen så hängde jag med - wait for it -----lite mer-----Bao Fei! Killen jag lärde känna någon av de absolut första veckorna i Kina, som sedan var tvungen att lämna Suzhou för att hjälpa sin pappa i hans affär. Det var så sjukt roligt att träffa han igen, har inte sett han på drygt 4 månader nu. Det första han gjorde när vi träffades var att boxa mig i magen som han alltid gjorde när vi träffades, och det kändes som att det knappt gått någon tid alls sen sedan vi träffades. Han sa däremot att jag blivit tjockare...har svårt att tro han på det, tror hellre att jag är mer otränad nu, och det han ser som tjockhet egentligen är mina så kallade magmuskler som han boxade som nu helt har slappat ihop.
Vi snackade lite efter förmåga vad som hänt sedan sist, hans engelska är typ sämre nu än förrut. Tur att min kinesiska är bättre nu då i alla fall. Jag bjöd honom på varm choklad på Starbucks, något han aldrig provat på förut tydligen. Sen tog vi en taxi hem genom åskovädret och han ville höra när jag spelade gitarr. Är så sjukt roligt att han faktiskt ber om att få lyssna när jag spelar, känner mig så oerhört mycket bättre och coolare då haha. Sen åt vi lunch på hans gamla jobb, tog några nya äckliga bilder på oss (kompisbilder i Kina gränsar mot parbilder i Sverige) och sedan skiljdes vi åt när jag hoppade in i en taxi. Kändes som en riktig snyftarfilm. Först, ösregn. Sen en riktig avskedskram, ungefär en "you smell like workout-kram", och  sedan hoppar jag in i taxin och medan vi kör därifrån tittar jag bakåt och ser honom stå där ensam kvar i regnet under paraplyet medan han blir mindre och mindre.

Kändes stort att på riktigt kunna säga "I wish you a good life".