somehoursahead

Nyårsfesten var episkt bra. Jag lånade ut min kamera till Eric och han sprang runt som värsta paparazzifotografen och brände ut batteriet på ca 25 minuter. Jag brukar kunna använda kameran i alla fall en vecka mellan laddningarna. Men han hade roligt i alla fall, det var det viktiga haha.
Jag mådde så bra. Med vetskapen om att jag snart kommer lämna det här livet och alla de här drygt 100 personerna som var på festen så var det på något sätt melankoliskt, på ett sätt som gjorde att allting blev hur roligt som helst. Svårt att beskriva, typ att jag kände hur oerhört mycket det kommer att suga att lämna det här att jag istället blev glad åt allt jag hunnit göra och lärt känna de personer jag lärt känna. Skumt var vad det var.
Och det är ju inte ens slut, har drygt en månad kvar och Amanda kommer hit och jag ska ut och resa med Samuel och jag ska fylla 20, kommer bli en riktigt rolig månad det här!

Coolast på hela kvällen var när cheferna gjorde sitt intåg. Dom var en 10-15 minuter sena efter att Wanchun kört till fel hotell först. Alla anställda satt vid de drygt 10 borden, högt prat, musik spelades i bakgrunden. Så börjar plötsligt ledmotivet till Pirates of the Caribbean, och in kommer Patrik och Wanchun. Ser oerhört bossiga ut, pratar och går direkt till sina bord, märker knappt att hela rummet tittar på dom. Och sen kommer den största av dom största, Bengt. Storbossen på Nordic Light, som arbetarna här i Suzhou bara ser till 3-4 gånger om året.  Jag fick typ adrenalinkick. JAG vill också ha ett intro, ett ledmotiv. I wish music would play during epic moments of my life, eller vad den där gruppen på facebook heter. Haha det känns så fjantigt, men just då var det bara riktigt riktigt häftigt.

Det var folk som sjöng, folk som dansade, dom hade lekar, dom hade lotterier med feta pengavinster, Emma och Jessika var värdar och såg ut som två prinsessor, Wanchun hade tai chi uppvisning (och var ärligt talat imponerande vig), och så var det då jag som först höll ett tacktal till alla sjukt underhållande personer jag lärt känna och sedan spelade Dragosta din tei på gitarr. Sjöng gjorde jag också, men det hördes inte längre än till första raden för att jag bara hade en mic, och den var riktad mot gitarren haha. Det var nog bara bra.








(Emma beklagade sig efteråt att hon såg tjock ut)










Dom sjöng en sång på kinesiska, och jag kan erkänna att Patrik inte hade en aning om vars i texten han var. Han såg ut som ett levande frågetecken medan han febrilt bläddrade i sina papper och försökte hitta igen sig haha

Och SCORE! I oktober lovade jag patrik att jag skulle vara bättre på kinesiska än han efter 6 månader, och igårkväll var det några som tydligen hade jämfört oss och sa att jag var bättre än han! SCORE, kvällen kunde ju inte bli annat än en höjdare