somehoursahead

Att vara hemma är skönt, men stressigt. Har träffat släkt så det står härliga till och det är kul kul kul, men jag är så less på att berätta om kina hahah. Har träffat massor av vänner också och det har också varit världens bästa grej. På annandagen var jag och typ halva skellefteå på Station 8, och före vi for dit så träffades vi med klassen hemma hos Lina. Kändes ju helt sjukt, vi har inte varit tillsammans sedan början på juni, men ändå känns det som att det var i förrgår man träffade alla.
Fast så är det med det mesta med att komma hem har jag upptäckt. Det overkligaste med att ena dagen vara i shanghai och nästa dag i skellefteå är att det inte känns overkligt alls. Man tror det ska vara världens största grej, att allting på något sätt ska ha förändrats och att alla ska vara nya människor. Fast allting är sig likt, alla är sig lika. Bara lite störe. Alla känns lite större i alla fall.
Då känns det lite sjukt istället att om precis en vecka så är jag tillbaka i Suzhou. När hela skellefteå ligger begravt en meter under snön känns Suzhou extremt långt borta. Och fyy vad jag ångrar att jag inte tog med mig kameran hem, Sverige på vintern är ju som en saga. Satt på 208an till stan igår, klockan var 3 på eftermiddagen och det var kolsvart ute! Jag vill ju bara gå och lägga mig då, är ju van vid att det mörknar först framåt 6-tiden på kvällen.

Nej, känner att det här bär iväg åt tusen olika håll, det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag skulle kunna ordbajsa i evigheter. Avrundar med att avslöja att idag ska jag på stan, imorn ska jag på stan, i övermorn ska jag till tandläkaren och på torsdag firar jag nyår med kära vänner på läkarvägen, fredag har jag ingen aning om och på lördag far jag hem. Kort och bra avrundning, hejdå.