We're going down to the Devil
Vad hände här då, hamnade på msn med Svärd som började prata om gamla högstadiesaker. Han hade snubblat över en CD-skiva med alla notblad och texter vi hade när vi spelade på ungdomsgården i skelleftehamn, för vad som redan nu känns som 5000 år sedan. Egentligen har det gått 5.
Vi var i en sunkig källare, i en ännu sunkigare replokal som knappt rymde trumsetet och de två lånade gitarrerna och keyboarden vi använde oss av. Keyboarden fungerade då och då, micarna sprakade något så fruktansvärt och de flesta förstärkarna försvann efter Källarfestivalen, där bland annat höjdare som Solitaries och Pungmuskel spelade. Vi kunde spela Ebba Grön - 800 grader och Oasis - The importance of being idle, och vi hade en trummis som nätt och jämt klarade ulla-bella.
Det känns ju lite hemskt att jag är snart 20 år, och jag redan ser tillbaka på tiden som 15-åring med nostalgi, men så är det. Kanske inte är så konstigt att just de här åren känns så långa, och tiden för fem år sedan så avlägsen, med tanke på hur mycket man växer och förändras just under de här åren. Och det är inte konstigt att jag saknar den tiden lite heller. Jag menar, jag var ju en del av världens coolaste gäng, GG. Det var så skönt att ha en så.. pålitlig vardag. Eller vad man ska säga. Då var det skola, spela dataspel, se sagan om ringen, lyssna på metal, gå runt i skelleftehamn till långt in på natten (21.30) och sedan hem igen, sova och göra om det nästa dag igen. Jag saknar lite att vara med i en så stark grupp som den vi hade då. En så självklar grupp framför allt.
Citat Anton Svärd: "...och alla hade så olika personligheter men ändå vare en sån perfekt blanding"
Lyssnade igenom lite musik jag lyssnade på då, Manowar, Edguy, Children of Bodom, Nightwish, Hammerfall, Stratovarius, Scorpions osv. Måste säga att det är ett under att jag lyssnar på den musiken jag lyssnar på idag, så mycket metal som jag lyssnade på då.
Ska inte göra det här alltför långdraget. Högstadiet var fint. Punkt.
Vi var i en sunkig källare, i en ännu sunkigare replokal som knappt rymde trumsetet och de två lånade gitarrerna och keyboarden vi använde oss av. Keyboarden fungerade då och då, micarna sprakade något så fruktansvärt och de flesta förstärkarna försvann efter Källarfestivalen, där bland annat höjdare som Solitaries och Pungmuskel spelade. Vi kunde spela Ebba Grön - 800 grader och Oasis - The importance of being idle, och vi hade en trummis som nätt och jämt klarade ulla-bella.
Det känns ju lite hemskt att jag är snart 20 år, och jag redan ser tillbaka på tiden som 15-åring med nostalgi, men så är det. Kanske inte är så konstigt att just de här åren känns så långa, och tiden för fem år sedan så avlägsen, med tanke på hur mycket man växer och förändras just under de här åren. Och det är inte konstigt att jag saknar den tiden lite heller. Jag menar, jag var ju en del av världens coolaste gäng, GG. Det var så skönt att ha en så.. pålitlig vardag. Eller vad man ska säga. Då var det skola, spela dataspel, se sagan om ringen, lyssna på metal, gå runt i skelleftehamn till långt in på natten (21.30) och sedan hem igen, sova och göra om det nästa dag igen. Jag saknar lite att vara med i en så stark grupp som den vi hade då. En så självklar grupp framför allt.
Citat Anton Svärd: "...och alla hade så olika personligheter men ändå vare en sån perfekt blanding"
Lyssnade igenom lite musik jag lyssnade på då, Manowar, Edguy, Children of Bodom, Nightwish, Hammerfall, Stratovarius, Scorpions osv. Måste säga att det är ett under att jag lyssnar på den musiken jag lyssnar på idag, så mycket metal som jag lyssnade på då.
Ska inte göra det här alltför långdraget. Högstadiet var fint. Punkt.
Kommentarer
Trackback
