somehoursahead

Höst och kallare tider brukar ALLTID medföra ett sug efter ett riktigt äventyrsspel. Oftast så tröttnar jag då jag inser att det här spelet aldrig kommer bli lika bra som Legend of Zelda: Ocarina of Time var, men trots det så återkommer det här spelbegäret. Idag på jobbet sa dom faktiskt att dom inte hade något jag kunde göra idag och att vi skulle hitta på något imorn istället, så jag ägnade förmiddagen åt att söka igenom hela internet och lite till för att få tag i en fungerande Playstation Emulator till datorn, så att jag kan ladda hem gamla spel till playstation och spela dom på datorn. Efter några timmar hade jag fått igång det, så då tog jag itu med nästa utmaning: hitta spel. Inte lika jobbigt, men desto mer tidsödande eftersom jag skulle ladda hem en ozippad torrentfil, så jag fick ta hem iso-filerna fil för fil istället. Blev 36 stycken á 40 Mb styck. Hoppsan hejsan.
Fick i alla fall igång det nu på kvällen, Final Fantasy VII. Spelet jag så fruktansvärt gärna ville ha när jag var 9 år gammal, men aldrig ens provspelade hos någon kompis. Nu, 10 år senare blev det av. Invirad i en filt och med ett element 20 cm ifrån mig har jag sutit och spelat hela kvällen. Nu är klockan 20 i 11 och jag har kört fast så nu ska jag sova istället. Fy vad irriterande.

Jag gillar verkligen spelet, även om jag bara vill slita ut det ur datorn nu. Det är som en blandning av Zelda och Pokémon. Liknande design på karaktärer med Zelda och en efterlängtad äventyrskänsla där man ibland måste fråga sig fram bland bybor för att ta sig vidare. Sen att musiken låter som att den absolut skulle kunna passa in på Lon Lon Ranch gör ju bara det hela så mycket bättre. Pokémonkänslan kommer från fightsystemet där man väljer attacker och attackerar i olika ordning beroende på gubbarnas stats. Eller ljudet som plingar när man blir indragen i en strid. Skulle kunna sitta och dra spelminnen och jämföra det här i oändligheten, men jag ska ge mig nu och bädda ner mig riktigt ordentligt och läsa lite ur The Lost Symbol.