Wall of text: check
Hemma i Suzhou igen efter mina 5 dagar på vift i Kina. När jag hoppade av taxin utanför shoppingcentret vid mig kände jag typ, ”äntligen hemma”. Det var lite lustigt.Resan var i alla fall GRYM. Det var nog det roligaste jag gjort under hela tiden jag varit här. Det var så fruktansvärt roligt att hänga med Samuel och träffa vännerna han skaffat sig där nere. De flesta är utlänningar som oss, de jag hann träffa mest var Rob, Tim och Hannah från USA och Neil från Skottland. Sen var det Shuang och Xiao Fan från Kina, och av någon konstig anledning så var båda två riktigt bra på engelska. Det var nog det som gjorde alltihopa så bra, inte en enda gång sedan jag kom hit har jag kunnat umgås med någon i min ålder (okej dom är mellan 3 och 6 år äldre, men ändå) och kunnat kommunicera fullt ut. Har inte skrattat så mycket på flera månader som jag gjorde där borta.Riktigt roligt också att det är så få västerlänningar där, så fort det kommer någon ny dit så blir dom typ upplockade av Shuang och invigda i gänget. Så det kändes lite som att bara komma dit så var man en i gänget på en gång, helt awesome.
Fredag: Far från Suzhou vid 9 tiden, åker buss till Wenzhou. Resan tog 8,5 timmar, blev en timme längre än tänkt pga trafikstopp på motorvägen. Ville kasta av en kille på bussen som satt och spelade något idiotiskt spel på sin mobiltelefon så att det pep skithögt en gång i minuten. Tog taxi från Wenzhou till Pinyang och följde med Samuel och gänget till ett café där typ alla utlänningarna i området samlats.
Lördag: Jag, Samuel och Rob åker in till Wenzhou och jag provar sushi för första gången. Skitcool restaurang, som i Pokémon Stadium där man kör minispelet på en sushirestaurang med ett löpband med olika rätter. På vägen hem blir det en minikrock mellan våran buss och en annan, och vi blir stillastående ungefär en halvtimme medan busschaufförerna bråkar eller något, vi fattade aldrig riktigt vad som hände. Internskämtet ”kindaa sooortaaa…yeeeeah/nooo” föds. På kvällen far jag och Samuel på KTV med Shuang, Xiao Fan och Melissa. Dom tror att vi är ett bögpar. Jag blir smygsur. Samuel skrattar åt det. Efteråt äter vi dumplings på ett litet gatukök, de godaste dumplings jag någonsin ätit namnamnam
Söndag: Jag, Samuel och Rob går på utflykt i bergen i Pinyang. Staden är helt otroligt mysig, en småstad med ”bara” 100 000 invånare och omringad av berg på alla kanter. Allt ligger på gångavstånd. Från Samuels lägenhet, genom stan och till berget tar kanske 10-15 minuter.
På kvällen far vi hem till Melissa och gör/äter dumplings. Efter ett tag kommer de flesta västerlänningarna dit och vi kör ett ölspel med några personer som har sina gränser lite längre fram än vad jag har. Drev hela tiden med Neil och hans diabetes, som han inte ens har, det var hur roligt som helst haha
Måndag: Tänkte egentligen fara hem då, men det var slut tågbiljetter så sköt upp det till tisdag. Istället blev det en till utflykt uppför berget, på kvällen den här gången, och sedan drog vi till en bar och blev bjuden på några öl av barägaren. Tror han gillade Samuel rätt bra på grund av dreadsen; stället var fullt av Bob Marley affischer och Buffalo Soldier spelades mer än en gång.
Tisdag: Tåg mot Shanghai 11.22 och hemma i Suzhou vid 7-tiden. Klart.
Låter som en skitrolig resa! Förstår verkligen det här med kommunikationen, första veckan jag var här gick franska väldigt dåligt och pratade endast smått engelska med föräldrarna och han ännu inte träffat några kompisar. Att ha så under en längre tid måste kännas skittungt!
Sv: Jag läser dem för jag tycker det är intressant med historian som berättas om byggnader och andra historiska myter & legender. däremot så varierar han inte sin grundläggande handling så att i änglar & demoner, Da vinci-koden och deception point är den "onde" samma person i förhållande till de andra. det är väldigt lite variation :P
Tänka sig, irritera sig på ljud på bussen. Vuxenpoäng igen.
Sanna: överdrivet jobbigt har det verkligen inte varit, men det var riktigt riktigt roligt att hänga lite på riktigt med folk =)
Pappa: Gubbpoäng is more like it...